Barndomstrauma och själv­sabotage: Bryt destruktiva mönster

Innehållsförteckning

• Förståelse för barndomstrauma
• Självsabotagens lockelse
• Låg självkänsla och självvärde
• Rädsla för misslyckande och framgång
• Undvikande och uppskjutande
• Perfektionism
• Problem med känsloreglering
• Upptäcka spökena
• Bryta kedjorna
• Terapeutiska insatser
• Mindfulness-praktik
• Bygga medkänsla med sig själv
• Realistiska mål
• Känsloreglerande färdigheter
• Bygga ett stödnätverk
• Skriva av ditt hjärta
• Rollens betydelse för inre barnarbete
• Att bryta cykeln: Mina två cent
• En hoppets ton

Du vet, barndomstrauma – det är överallt. Fördärvar liv till höger och vänster, kastar långa skuggor som inte riktigt bleknar när vi blir äldre. Och det visar sig på de mest smygande sätt, eller hur? Ett av dess mer slugna ansikten är självsabotage, en vana som verkar fast besluten att undergräva vår lycka. Om du någonsin har undrat hur dessa eländiga saker hänger ihop och vad vi kan göra åt det, låt oss då dyka in i denna röra – för att förstå det kan vara första steget till att göra något åt det.

Förståelse för barndomstrauma

Okej, så vad menar vi egentligen med barndomstrauma? Det är den typen av ångest som präglas på vårt minne under våra tidiga år. Vi har alla hört talas om övergrepp, förlust och försummelse – hemskt, eller hur? Enligt någon officiell person på National Library of Medicine har cirka 61 % av vuxna i det goda gamla USA haft en upplevelse av minst en negativ barndomsupplevelse (ACE) och cirka 16 % har fått fyra eller fler. Galet, eller hur? Sådana upplevelser kan störa hjärnans utveckling hos ett barn – föreställ dig det – när de bara försöker förstå livet.

Barn är dock motståndskraftiga små varelser och de uppfinner dessa överlevnadstaktiker som är logiska i stunden. Men vad som en gång var en räddare i nöden kan börja verka som en förankring när vi kryssar in i vuxenlivet. Hjärnan – vår vänliga plastkompis – formar sig kring dessa upplevelser och ibland fastnar vi i mönster som styr oss mot självförstörelse.

Självsabotagens lockelse

Åh, självsabotage… vår inte så vänliga följeslagare. Det viskar alla möjliga avskräckande ord i våra öron, planterar tvivel och uppskjutande. Men varför? Trauma vrider lite på vår självbild och världsbild – vrider dem på sätt vi inte alltid inser eller vill erkänna.

Låg självkänsla och självvärde

Här är saken: trauma övertygar dig om att du inte är tillräcklig. Tråkigt men sant. Om du växte upp med att ständigt höra att du inte är bra nog kan du börja tro det. Det är svårt att inte låta de rösterna bli din egen inre dialog, och när du är övertygad om att du är dömd att misslyckas känns framgång som en bedragare som behöver stötas bort.

Rädsla för misslyckande och framgång

Sen finns hela grejen med ”rädsla för misslyckande”. Vem vill misslyckas, eller hur? Men för vissa kan till och med framgången själv vara lika skrämmande som en skräckfilm. Tänk på det som att balansera på en gungbräda – rädd för att falla på båda sidor. Framgång ger nya påtryckningar, nya ögon som tittar på dig, nya chanser att klanta till det. Så du självsaboterar och håller dig trygg inom komfortzonens gränser.

Undvikande och uppskjutande

Undvikande är ett annat spöke i traumats spökhus. Det är uppskjutandets nära kusin – de umgås på samma familjesammankomster. Du tror att du håller ångest på avstånd genom att undvika den uppgift som ligger framför dig, men egentligen spelar du bara självsabotagespelet. Fångad!

Perfektionism

Perfektionism kan låta bra på papperet, men i verkligheten? Det är en fälla. Det säger att ingenting någonsin är tillräckligt – ditt bästa är fortfarande inte riktigt det. Vilket på sätt och vis hindrar dig från att ta dessa underbara, skrämmande trohopp. Det är självsabotage med en ambitionens mantel – lurigt, lurigt.

Problem med känsloreglering

Och åh pojke, känslor! Överallt, styr showen. Inte konstigt att vi hoppar till ytterligheter – vare sig det är att svika åtaganden eller sträcka sig efter något starkare än kamomillte. Vi försöker bara tygla dessa känslostormar inom oss.

Upptäcka spökena

Att känna igen självsabotage kräver en god, lång blick i spegeln. Skjuter du upp saker igen? Kanske har din självprat gått in på fördärvets väg. Relationsdrama? Check, check och check. Här är vad som är viktigt: lägg märke till dessa saker, ignorera dem inte.

Bryta kedjorna

Så, hur slåss vi mot självsabotage? Med verktyg och tekniker som inte bara är fina psykologiska termer. Riktig grej – här är vi:

Terapeutiska insatser

Terapi: det modiga utrymmet för att konfrontera dessa spöken från det förflutna. Har du någonsin hört talas om Kognitiv Beteendeterapi (KBT)? Det handlar om att omdirigera dessa irriterande mörka tankar. Vissa människor intygar också för psykodynamisk terapi, där man gräver djupt in i strömmarna av allt vi försöker dölja.

Mindfulness-praktik

Mindfulness kan bli din nya stabila mark. Tänk dig yogaklasser, lugn meditation – alltihop hjälper till att sänka reaktivitet och impulsivitet. En djupdykning i Journal of Trauma & Dissociation berättar hur effektivt det kan vara.

Bygga medkänsla med sig själv

Sen finns den varma glöden av självmedkänsla. Sluta slå ner på dig själv. Var istället den axel du skulle luta dig mot under svåra tider. Vi pratar affirmationer och tacksamhetslistor – saker som sätta hjärtat på en helningsväg.

Realistiska mål

Mål behöver inte vara Everest. Börja smått, bygg stort – tänk små steg. Fira dessa mindre triumfer, och snart kommer större vinster inte verka så skrämmande.

Känsloreglerande färdigheter

Att utrusta dig med känsloregleringstekniker är oerhört stärkande. Djup andning kan rädda dagen, eller grundningsövningar när livet snurrar ur kontroll.

Bygga ett stödnätverk

Hitta din stam. Det är de människor som erbjuder vänlighet eller kanske en god gryta när det behövs som mest. Delade erfarenheter över en kopp kaffe eller i stödgrupper påminner oss om att vi inte är ensamma på denna resa.

Skriva av ditt hjärta

Sugen på lite dagboksskrivande? Att personligen uttrycka tankar och känslor kan ge klarhet. Släpp fram dessa känslor på papper och låt dem vägleda – upptäck mönster du inte lagt märke till tidigare.

Rollens betydelse för inre barnarbete

Låt oss inte glömma arbetet med det inre barnet: att fördjupa sig i yngre jag kan vara avslöjande! Föreställ dig dessa små dialogsessioner med ditt barnsjälv – ord av kärlek och trygghet flödar. De kallas ”omföräldrandet”, och ibland handlar det om att ge sig själv den omsorg och bekräftelse som ditt yngre jag önskade.

Att bryta cykeln: Mina två cent

Nu, att bryta självsabotagecykeln är djupt personlig. Du kommer att snubbla, kanske falla oftare än väntat. Men det är en resa av motståndskraft… uthållighet också. Sårbarhet blir styrka, och bit för bit repar du de sprickor som finns inom dig.

En hoppets ton

Att bryta sig fri från barndomstraumats och själ

“`